Ja då gick nästan en lördag till av bara farten. Hemma med förkylning finns det roligare saker att göra än att sova, speciellt när det inte går att sova på grund av allt snörvlande. Så det blev: korsordslösning, tv-tittande, musicerande, tvättupphängning, mobilspelande och en massa knaprande på onyttiga halstabletter. Kanske dags att vila bort det förkylda nu eller?

After vacation

Så. Nu överlevde man det än en gång. Den där okontrollerbara känslan som hastigt dyker upp inom en precis dagarna innan semestern är över. Något ropar "skynda skynda" och "underbart är kort". Precis som det inte var  tillräckligt nog med en hastig blick i ens kalender för att förstå att snart är friden slut även för den här gången.
Tre veckor är ju i och för sig långt ifrån en evighet och ännu längre ifrån grundförutsättningar för rejäl avslappning och fullständigt avståndstagande vad gäller tankar kring arbetet. Fast jag har försökt så långt det var möjligt och faktiskt lyckats hyfsat emellan varven. 
Det bästa har varit att fått tillfälle att ägna mig åt min sambo på ett avspänt och fint sätt med grillningar och mindre utflykter. Behövs inga långresor för att kröna en vardag med något värdefullt.
Första arbetsveckan kändes oväntat okej, åtminstone from dag tre. De första dagarna smälte man bort och mycket tid ägnades åt att bara stå ut . Vädret har varit oförskämt välregisserat av gudarna, så när som på rejäl härdsmälta när det rör sig om den naturliga bevattningen av moder jord.
Snart nog blir det dags igen. Dags att lätta ankare från den sönderplanerade vardagen kallat arbete. Kanske blir det en storstadsflanering inom snar framtid.
Skepp ohoj.

enorangetyp - jorden från ditt håll

IDOLTIDER

Mitt under upplösningen utav det långdragna Idol-kriget på TV 4 blir det så äntligen dags för egen del. Ingen TV. Ingen Idoldyrkan. Inga autografskrivningar. Nej, det handlar om friskvård. I form utav studioinspelning. För om man som jag skriver låtar och ingen ändå lyssnar på dem, blir det stundtals frustrerande att låtarna enbart existerar i min prunkande låtpärm som knappt håller texterna på plats längre. Den 18 december blir det till att cykla (eventuellt bakis eftersom jag fyllt år dagen innan) med en 20 kg:s keyboard på ryggen ca 6 km till den store whiskeyvännen Stefan Hinken Rosqvist! Ja, ni vet han som spelar gitarr fortare än en tvångsintagen rasslar med sina tänder? Det ska bli förbaskat kul. Det blir nog till att hoppa över den sista drinken ändå...

Svensk Akutsjuk Sjukvård

Jag väntar och väntar, vad väntar jag på? Kommer något att hända tror varken nu eller då. Det är inflation på doktorer, sköterskor som gömmer sig, antagligen är jag för frisk. Här på akuten bör man ligga som en fisk. Stirra på tapeter utav engångshandskar, inte direkt sådant som får ett hjärta att banka.
Det är snart tio timmar sen jag fick något i mig. Hade det varit utomlands - full kalabalik. I Sverige ska man hålla käften, le och sträcka ut tungan när kommando ges. Dock hjälper inga böner när hjärnans celler känns som ljusår ifrån ens medvetande. Svensk sjukvård anno 2010 - ETT EVIGT DOKTORSLETANDE!

Tillägnar ovanstående rader AKUTSJUKVÅRDEN I HELSINGBORG under ett besök i december 2010 när jag helt sonika gick hem efter fem timmars väntan på medicinakuten utan att ha sett röken av en doktor.

Jag fick en dag utan regn

Varför tar man semester när alla prognoser, vänner, kollegor och iphones pekar mot värsta lågtrycket? Svar: Det går bra att göra saker inomhus. Alla de där samtalen som lagts på lager för att en dag verkligen ringas får tex ett gyllene tillfälle att bli av. Eller inte. Man kan helt klart välja att göra så lite som möjligt. Går sådant?
För egen del kan det nog bli lite stressande att överhuvudtaget inte ta sig för ett jota. Så då sitter jag här istället för att delge er vad som hände igår. Det var tisdag och min andra semesterdag av mitt andra semesterblock.

Alla hade pratat regn. Nu blev det soligt och denna unika väderhändelse för vårt skånska landskap dessa dagar, ledde mig osökt mot cykeln. En 45:a. Ja den går i pension i år, min kära cykel. Det enda som fattas den är en mjuk sadel som möjliggör cykelturer längre än fem mil. Jag höll mig inom knapp bekvämlighetsgräns: Fem mils cykling mellan Helsingborg och Höganäs. Tur och retur.

Via den magiska Pålsjö Skog kände jag sommaren tillfälligt andas rakt i mitt ansikte. Jag rundade Kulla Gunnarstorps Slott och sen tog en härlig utförslöpa vid. Denna tog mig vidare till Domsten. Ni vet, där Nils Poppe bodde.
I Domsten trängs alla skånelängor med sina dekorativa halmtak. Här hade jag kunnat bo. Var var det nu jag lade min lottokupong från förra veckan...?

Andra smultronställen som avverkades var Viken och Lerberget, varav det sistnämnda som visade sig vara en riktig pärla! I Gamla Lerberget ligger riktigt fina sekelskifteshus och äldre hus än så. Många har bedårande inglasade verandor. Sådana som jag ska ha i mitt hus när jag blir stor. När blir jag det? Lite överraskande är att det finns väldigt många Bed & Breakfast här. Inget man fått reda på via medier åtminstone. Tyvärr tror jag många turister missar Gamla Lerberget och då istället väljer Höganäs för keramikens skull. Men husen då? Ja de finns sannerligen i världsklass just här. Själv hoppar jag gärna över de klart överrepresenterade keramikställena för en stunds ögongodis och själslig gunst!

Jämfört med gårdagens syndaflod kändes denna solskenstur ytterst välbehövlig och som grädde på moset hade jag medvind i ryggen. 45 minuter från Tågaborg till kyrkan i Höganäs får väl anses som klart godkänt. Hungern hade nu gjort sig påmind så mitt val blev snabbt Statoil. Jag sa väl snabbt?
Hamburgaren som var dubbel och försedd med något slags klet samt ketchup, smakade inte mer burgare än ett bildäck från en avställd Austin (66:a) skulle gjort.Hopplöst.

Betydligt bättre blev det när jag lite senare skulle göra riktiga sneakersfynd på en Sportsoutlet därute!

Hemfärden blev helt och hållet i motvindens tecken. Om ni får för er att cykla sträckan från Domsten och upp till Kulla Gunnarstorps slott i ett svep och sittandes på sadeln: Glöm det! Åtminstone i motvind och med oväxlad cykel. Man ska inte vara så envis som jag är ibland. Det står helt klart.
Denna tisdag skulle visa sig vara den enda soldagen av min veckosemester. Vissa har flyt..

MALLORCA BY RAIN 1-8 MAJ 2010

Lasse var inte intresserad av
kläderna..

Holmberg levde på Rom & Cola

Det som hände skulle egentligen inte vara möjligt på dessa breddgrader så här års. Dessutom borde det vara totalförbjudet av högra makter. Nåväl. Dessa makter var nu inte på vår sida så det blev en mycket ojämn fight mellan naturens krafter och två medelålders män från Skåne.Vem som vann? Gissa.Ledtråd: Min kamera försvann i regnfloderna..

Allt såg dock gansk ljust ut till en början. Efter några obligatoriska virrar ombord på flyget mjuklandade vi så småningom på den spanska ön Mallorca. Destination utöver: Okänd.

2007 hamnade vi på sydkusten i Playa de Palma. Mycket tyskar men också mycket öl och en väldigt fin strand. Wurst-dialekten blev dock något tröttande efter ett tag. Min tanke var därför att det kunde vara lite spännande om vi hamnade på nordsidan av ön denna gången. Lars Holmberg, välkänd ekonomichef, vär även denna gång min medresenär i egenskap av kompis. Frågan var om han förmådde att stå ut med mig ännu en tripp?

Nu drygt 2,5 år senare blev vår vinst i den ospecade resetombolan ALCUDIA! Eller inte? Lasse Holmberg utstötte ett rungande "NEEEEEJ" när vårt slutmål utannonserades. Han var verkligen inte sugen på att hamna bland en massa barnfamiljer. Jag skulle komma att förstå honom. Verkligen.

Svensson i trans på stranden

Hotellet i Alcudia blev åtminstone ett av de bättre där. Viva Sunrise lät som ett löfte om förestående högtryck:) Vem kunde ana att det handlade om blankt raka motsatsen?

Andra dagen bjöd oss faktiskt på sol. Även om det var något för svalt för att bada i havet. Det blev till att hänga vid den mycket lyxiga poolen istället. Bland hordar av barn och serpentiner med läsk och mjukisdjur! Ja, inte hade vi hamnat på något lättraggat ställe direkt.

Dag två var det hamnfest

Vem har sagt att bara 3-åringar
gillar såpbubblor?

Måndagen var vår tredje dag. Trots att en viss Svensson enbart hunnit med två timmars sömn, bestämdes det att vi skulle ta oss med buss in till huvudstaden Palma för lite shopping. Tajmingen var rafflande. Vi missade den föregående bussen med ca 2 minuter. Nästa skulle komma om 58 minuter! Alltså gavs det tillfälle för mig att vila mitt huvud under ett lånat paraply.På trottoaren. Lasse ser framemot Tapas

I Palma brakade det värsta regnovädret på 35 år löst. Vi fick i alla fall vara med och skriva Mallorcansk historia:) Alltid något. I drygt fem timmar föll massorna från en himmmel på vid gavel. Det var ganska nära att vi inte kom hem till Alcudia på grund av de stora vattenmassorna som bildat stora sjöar i sänkorna. Jag gillade inte alls det jag såg. Tyckte faktiskt det var riktigt skrämmande.
Kanske spelade ändå min stora sömnbrist mig ett spratt och spädde på upplevelsen ytterligare.
Lasse tyckte enbart det var kul. Han ville gärna att det skulle regna ännu mer. Vet inte om han var sugen på att köpa en gummibåt med Barbie på och paddla sig fram genom de spanska gränderna? Jag var inte det.
Ett hett bad på hotellet fick min hjärna att lugna ner sig rejält. Vad vore livet utan vatten......

Dag 5 blev det till att cykla. Vi hade snackat lite löst om att cykla åtminstone 10 mil. Det var innan vi provat cyklarna. Att sitta som en ostbåge på en cykel i ca 6 mil blev ändå rätt lagom för våra ryggar. Racingcyklarna var i övrigt väldigt bra, dock ej figursydda.
På vår färd nådde vi bland annat Pollenca, en väldigt charmig medeltida by med romerska anor. Här fanns bland annat 365 trappsteg upp till ett kapell dit man bar en jesusstaty en gång om året i procession. Alltid på valborgsmässoafton.

Jag och Lasse lyckades ändå göra veckan till en fin upplevelse. Vädergudarna trotsades många gånger både med långa promenader och mycket strandtennis. Givetvis var jag bäst:)
Strandtennis och alkoläsk funkade ypperligt.
Lite underligt var det väl ändå att vi lyckades få fin färg. Våra förfäder måste ägt indianblod, det är ett som är säkert.

Alla gatlopp för miniorer till trots, utanför vår hotelldörr,kom jag snart på att det var ingen större ide att ställa sig i korridoren som en slags Athensk krigare och utstöta ett rungande far åt ------!
Barn förstår inte griniga gubbar i 45-årsåldern! De vill ju bara ha kul och springa så mycket som möjligt när de är på grönbete:)

Nu två veckor efter hemkomst ser jag framemot nästa resa vi gör tillsammans. Kanske blir det Florida. Eller Italien...