Idag blev jag tvungen att tänka efter ordentligt, precis som jag inte gör så varje dag. Fast kanske snäppet värre just idag. Vi fick besök av tio (!) japanskor från ett universitet i Nagoya. Vem tror ni fick ta hand om studiebesöket? De var väldigt söta och försynta de små:). Inte mycket mer än tjugo år gamla. Japaner är bra på att skratta. Mycket bättre än vi svenskar. Även på att uppföra sig. De hade en egen tolk med sig så det gällde att inte prata i mun på henne.
Mitt i besöket förundrades jag över hur lång en fråga kan bli. Egentligen. På japanska. En av tjejerna ville ställa en ganska lätt fråga till mig. Fast orden kunde räknas till över femtio. :)
Efter alla frågor om vår verksamhet, fika och en stunds rytmiklektion med dem, förärades jag en liten present från flickebarnen! Den söta japanskan hjälpte mig att försiktigt öppna det vackra emballeget. Omslagspapper i sig är en konst bara det i Japan! Jag fick tre tygkatter som skulle användas som jongbollar. Ovanligt men väldigt sött av dem:) Fick än mer längtan till Japan nu. Var ju där 2001 och tyckte mycket om den japanska mentaliteten.
När jag tog emot presenten och ville ge tjejen en kram, ryggade hon förläget baklänges. Hastigt. Samtidigt fnissade hon förläget. De övriga tjejerna jublade högt efter mitt tappra omfamningsförsök som slutade i en lätt nuddning av hennes högra axel. Med handen.
Hoppas de skickar fler japanskor till mitt jobb! Sådant livar upp en:)
Alligato!
