Första natten på Mallorca kan summeras: Flygplan, hundskall, hundskall, flygplan, hundskall, hundskall, hundskall, flygplan, hundskall, hundskall....somnar sen lyckligt omedveten om hundskallets fortskridande samt flygplanens ständiga upp- och nedfärd från denna soldränkta ö.Vaknar. Ryggen känns som en 92-årings icke så friska sådan. Sängarna tycks vara ett arv från utdöda släktled i nordöstlig riktning, kanske ett rumänskt sådant. Kan också vara ett förhistoriskt bygge inspirerat av Lars Wilks skapelser. Jag kommer överväga att sova på parketten i natt. Eller är det måhända en plastkopia med östberlinskt ursprung?
Kvart över nio lämnar vi hoteller för Dagobertmackor på den mäktiga standpromenaden, vilken var obestämbart lång räknat i antal kilometer. Eftersom väderprognoserna ( alla 45) stämde, både lite moln på himlen och inte alltför varmt, bestämde vi oss för en promenad mot Palma de Mallorca. Där bor de flesta antalet Mallorcaner.Efter några avåkningar hittade vi så cykel- och motionsvägen dit. En fantastisk slinga med många träbyggda solskydd på vägen, där man också kunde sitta eller ligga och vila sig vid behov. Det behövde nu inte vi. Under promenadens gång överraskade vädergudarna oss inte helt oväntat. Molntäcket var snart helt jförsvunnet och vi hade snart 30 graders värme i ryggen utöver sträckan att gå. Nu var ju solen efterlängtad och en av anledningarna att vi lämnade Sverige för en dryg vecka.
Det var inte helt enligt planerna från första början att vi skulle gå hela sträckan in. Nu blev det så i vilket fall. Detta gick oss nu inte helt fläckfritt förbi. De kroppsliga signalerna meddelade oss detta med stark tydlighet!Om man är 43 år, med allt vad det innebär av fysiska analkande motgångar, borde man satsat på ett par gångvänliga skor, gärna bra för ryggen! Nu lekte Holmberg och Svensson plattfotsindianer istället under denna tre timmar långa kulturvandring längs Mallorcas södra strandlinje. Det skulle inte ens vikingarna gjort på sin tid:)
Den stenbelagda cykelvägen var helt magnifik i sitt utformande och likaledes imponerande. Där ser man vad turism kan löna sig..I Palma de Mallorca ( även kallad Mallorca stad) blir första vätskekontrollen intill den gamla katedralen. Ölen fick tyvärr ej medföras in i ovanstående bönelokal. Dessvärre. Så valet föll på ölet. Lite synd var det att vi inte orkade med ett besök i katedralen men vi hade helt enkelt brännt för mycket av vårt svenska krut. När sedan kombinationen utav kulturupplevelser ej gick att förena, fick ölet tala för sig själv.. Dessutom, var som var ännu bättre: STILLHET.
I Palma de Mallorca ( även kallad Mallorca stad) blir första vätskekontrollen intill den gamla katedralen. Ölen fick tyvärr ej medföras in i ovanstående bönelokal. Dessvärre. Så valet föll på ölet. Lite synd var det att vi inte orkade med ett besök i katedralen men vi hade helt enkelt brännt för mycket av vårt svenska krut. När sedan kombinationen utav kulturupplevelser ej gick att förena, fick ölet tala för sig själv.. Dessutom, var som var ännu bättre: STILLHET.Något senare blev Holmberg djuriskt hungrig, så som bara han kan bli. Vi talar dock finess vad gäller Holmbergs gastronomiska utsvävningar. Dock vill han personligen erkänna att även junkfood kan trilla ner. GOD junkfood!
Jag erkänner att det var jag som hindrade Holmberg från att praktisera sin hunger på ett par stora köttbitar med tillbehör. Ursäkterna var många och de haglade över hans tappra försök att få sin hunger stillad. Okej, jag börjar:
1. ONT I RYGGEN - Här hade jag i och för sig ett starkt skäl: Promenaden!
2. RYGGSLUTET OCH SITTDYNAN var av canvas i modell osittbar. Snygga men på tok för töjbara för
att ge min rygg rättning.
3.BORDSHÖJDEN på den ratade uteserveringen var alldeles för hög. Vi kommer nu in på lite svårare matematik här: Ett bord ska ge stöd åt minst en tallrik, två bestick, ett eller flera glas beroende på innehåll, samt stå emot trycket från minst ett par händer. Vad som är än viktigare: Bordshöjden kan med fördel vara mellan 80 och 85 centimeter och inte 1,2 meter som i vårt fall. Okej för en stavhoppare, dock ej för en estet som Svensson.
4. BYGGARBETSPLATS - "Lite spikande stör inte mig", som Lasse uttryckte sig. Det viktigaste för honom var som sagt själva maten. Det beundrar jag honom för! Den valda restaurangen som vi efter viss diskussion sedermera lämnade, genomgick en högljudd ansiktslyftning med borrande och spikande inslag mitt i maten. Jag kunde dock inte finna någon matro mellan spikslagen. Tyvärr Holmberg.
Vi sköt upp själva ätandet och lät det bero. Vi valde den engelska puben Murphys för några mackor samt en öl. På puben jobbade en svensk tjej. Hon pratade mer än hon serverade öl och hon drack även mer bakom disken än sina gäster. De beställda mackorna fick vi aldrig även om drickan satt fint. Hon hade glömt dem! Vi tackade för oss och hoppades att hon skulle nyktra till
vid tillfälle. Outtalat.
Tog buss hem senare på kvällen. Bra tröttade landade vi på Hotel Raxa.
