Så. Nu överlevde man det än en gång. Den där okontrollerbara känslan som hastigt dyker upp inom en precis dagarna innan semestern är över. Något ropar "skynda skynda" och "underbart är kort". Precis som det inte var tillräckligt nog med en hastig blick i ens kalender för att förstå att snart är friden slut även för den här gången.
Tre veckor är ju i och för sig långt ifrån en evighet och ännu längre ifrån grundförutsättningar för rejäl avslappning och fullständigt avståndstagande vad gäller tankar kring arbetet. Fast jag har försökt så långt det var möjligt och faktiskt lyckats hyfsat emellan varven.
Det bästa har varit att fått tillfälle att ägna mig åt min sambo på ett avspänt och fint sätt med grillningar och mindre utflykter. Behövs inga långresor för att kröna en vardag med något värdefullt.
Första arbetsveckan kändes oväntat okej, åtminstone from dag tre. De första dagarna smälte man bort och mycket tid ägnades åt att bara stå ut . Vädret har varit oförskämt välregisserat av gudarna, så när som på rejäl härdsmälta när det rör sig om den naturliga bevattningen av moder jord.
Snart nog blir det dags igen. Dags att lätta ankare från den sönderplanerade vardagen kallat arbete. Kanske blir det en storstadsflanering inom snar framtid.
Skepp ohoj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar