Om det nu var en moder som förlöste cykeln in i världshistorien så ber jag alla kvinnor som läser detta med rätta om ursäkt. Dock kommer jag inte ifrån den uppskattning jag känner inför denna tvåhjuling. Under årens lopp har jag slitit ut ett antal ur denna stålfamilj tillhörande fortskaffningsmedel.Tror dock att den ena av de fyra cyklar jag äger i nuläget är min favorit. Den är tillverkad hos Nymans Verkstäder i Uppsala 1945, vilket innebär att hon går i pension 2010. Cykelhandlaren på Furutorpsgatan, för övrigt en girig smålänning, gav henne dödsdomen och ansåg att navet var utslitet. Liksom kedjan, till viss del sadeln och även lite annat är. Vad lite annat var gick han nu inte in på. Det skulle kosta mellan 1000 och 2000 kronor att fräscha upp den och då kanske förlänga hennes liv med ytterligare fem år. I nuläget kör jag på den så länge det håller.
I dag cyklade jag till Netto och fyndade. Tack vare min gröna följeslagare anno 1945. Solen sken och jag funderade lite på vad det var som lät ifrån kedjan. Tids nog kommer jag att fixa den för det finns bara en som min i hela stan. Dessutom är en sak säker. Jag tänker låta henne leva länge..Hurra för min Hermes-cykel!
