muzikmake-r: november 2007

måndag 26 november 2007

Mallorcaresumé

Det blev en hel del Kas längs
vägen..

Så här i efterhand och med ö-resan lite dimmig i backspegeln, kan jag konstatera att det blev en förbaskat bra resa! Jag och Holmberg stod ut med varandra trots våra olikheter (men även gemensamma nämnare) och vi njöt verkligen av denna tripp:)
Bäst var väl ändå när vi näst sista dagen hyrde en Ford Fiesta och åkte upp i bergen. Bilresan gick via Playa de Palma-Palma de Mallorca till Valdemossa. Inte helt utan att jag fick koncentrera mig på att inte vomera. Vägen var väldigt slingrande. Hela tiden.

Chopin blickar ut över byn som idag mer
eller mindre lever på hans forna besök..

Det var i Valdemossa som Chopin bodde på 1840-talet under ett knappt år tillsammans med den franska författarinnan George Sands. De bodde i ett kloster. På den tiden var varken Chopin eller hans kärleksvän speciellt populära i byn. Man ansåg George vara alltför frispråkig.

Valdemossa - en pärla.

Valdemossa var fantastiskt vacker med vindlande gränder och mycket grönska. Det som kanske satte ner betyget något var en katt som satte sig och tömde sin pockande tarm strax intill oss

när vi just beställt in vår mat.. Idyllen försvagades också av det enorma antalet turister. Mycket tyskar även här. Priserna på uteserveringarnas materbjudande angav vidare att födan inte var helt gratis...

Vi var ute i cirka nio timmar på de mallorcanska vägarna. En höjdarupplevelse!! Något jag verkligen kan rekommendera er som inte gjort det ännu! Så, var inte rädda för att lämna den så behagliga stranden för lite bergsäventyr. Troligen är det så Mallorca ses allra bäst.

Snacket har redan gått att återvända till Mallorca i maj. Hoppas det blir så! Hasta la vista.

tvillingbyn dit vi inte skulle..

turister så långt ögat kan se..

Holmberg börjar få syrebrist..

en liten pojke på språng upp till
klostret där Chopin bodde

en av alla gränder i Valdemossa..

Vi kommer tillbaks!

måndag 19 november 2007

Svensson/Holmberg enter Magaluf 7sept 2007

Vår första runda i Magaluf med trötta ben..

Dag tre - Tour de Mallorca

Någon kilometer ifrån Palma de Mallorca

Egentligen hade vi tänkt oss en stor maffig frukost på "Alt Köln" efter cykelhyrningen. Det blev nu engelsk, fet frukost på ett spanskt hak (eller tyskt?) eftersom "Alt Köln" redan stämplat ut för dagen.. Vi fick en högst medioker smakupplevelse. Toasten var högst orostad och garnerad med ett knappt stekt ägg. Till detta erbjöds en färglös kladd vita bönor som inte smakade mer än färgen på dem! Fläsket hade en märklig konsistens, ungefär som att tugga deg faktiskt. KAFFET var emellertid riktigt gott. Frågan var ju bara om detta var värt 70 spänn?

Cyklarna var lättcyklade även om min sadel kändes lika hård som en 3-tumsplåt. Holmbergs sadel satt i samma höjd som hans pojkcykel från -71 gjorde:) Sträckan mot Magaluf bjöd på varierad cykling. Fram till Palma stad var cykelvägen riktigt härlig och uppfriskande! Därifrån blev vi tvugna att cykla både på trottoarer (på fel sida vägen) samt landsväg modell smal.

Så här glad var Holmberg efter drickapausen!

Efter dryga två timmar fick vi upp ögonen för en vacker skylt: PALMA NOVA/MAGALUF.
Att sedan skilja på dessa tvillingbyar var inte lätt.....de satt liksom ihopa. Ytterligare en dryg timme senare hade vi äntligen hittat vårt resmål. Dessförinnan hade vi försökt runda en och samma bukt två gånger!! Under vårt letande hade vi dessutom blivit grundlurade två gånger av turister som säkert trott vi var galna eller nåt...
Man fick gå upp genom halva Palma Nova för att sedan snirkla sig mot Magaluf. Alltså först uppåt och sen inåt och sen halvt igenom och sen något nedåt....hängde ni med? Vi fann tillslut även våra cyklar som vi funderade på att ringmärka eller liknande.

Caroline Gynnings kusin eller nåt
anföll oss vid ankomsten..

Runt 19-tiden hade vi solat och badat på Maglufs huvudstrand, där det fanns mer än badbollar att vila ögonen på. Det skulle också visa sig vara rena spa:t jämfört med larmet inne i byn några timmar senare.

Magaluf verkar vara en uppdelad by: Spanjorerna går inte ut efter mörkrets inbrott, engelsmän umgås bara med fulla landsmän, svenskar hänger på svenskbarer eller möjligen norska sådana medan städande afrikaner blir hotade med stryk (vilket vi såg). Tyvärr fanns det bara den dåliga typen engelsmän här. De som slåss på fotbollsmatcher eller i värsta fall efteråt. Avsaknaden av boll var den enda synbara skillnaden.
Utöver en bejublad middag på den svenska restaurangen E4:an, där vi åt en helt fantastisk planka, kändes byn mest som ett stort tivoli. För barn. Fast även för vuxna som inte helt kände till konsten att uppföra sig som goda förebilder. Det handlade mest om att bli fullast på minsta möjliga tid, samt att vara odräglig och störande av den allmänna ordningen. Nu fanns inte denna i just Magaluf:) Så. Nej, varken jag eller Holmberg tänkte dela ut några trivselpoäng till detta näste. Möjligen 5 turistfällor!

Här lämnar vi stranden för mat

lördag 10 november 2007

Manchester, Mallorca dag 2

Efter ett par timmars solande på den mäktiga playan iPlaya de Palma, blev det mat och sen hamnade vi på den engelska puben Manchester. Dessförinnan dinerade vi på den tyska restaurangen "Alt Köln". Holmberg körde en tysk variant av gyros med surkål. Själv valde jag husmanskost - fläskfilemedaljonger med kokt potatis och gräddsås! Verkligen grädde och verkligen gott!! Vi gav Hilda 7 kotletter av 5 möjliga i vårt omdöme.

Det hade dock tagit tid att hitta dessa ställen. Vi hade rekat i ett par kilometer efter lämpligt ställe för två festprissar av skånsk kaliber. Det enda som gick att uppbringas var dock dansmusikställen (typ Thorleifs) för alla glada tysktalande mellan 65 och döden.

På Manchester var det uteslutande engelsmän/engelskor men vi fick genast en öppenhjärtlig dialog med några i baren. Pubägarens lag var Manchester City. De andra i baren höll på United.
Peter och hans fru Rosie hade åkt hit varje år sedan 1973. De stannar mins två veckor om året på Mallorca och trivs glimande med detta! De var i 60-års åldern och ytterst charmerande. Vi snackade in på småtimmarna om fotboll, musik, fotboll och ännu mera fotboll...Holmberg fick sitt denna kväll.

fredag 9 november 2007

Dag ett på Mallorca 070905

Första natten på Mallorca kan summeras: Flygplan, hundskall, hundskall, flygplan, hundskall, hundskall, hundskall, flygplan, hundskall, hundskall....somnar sen lyckligt omedveten om hundskallets fortskridande samt flygplanens ständiga upp- och nedfärd från denna soldränkta ö.

Vaknar. Ryggen känns som en 92-årings icke så friska sådan. Sängarna tycks vara ett arv från utdöda släktled i nordöstlig riktning, kanske ett rumänskt sådant. Kan också vara ett förhistoriskt bygge inspirerat av Lars Wilks skapelser. Jag kommer överväga att sova på parketten i natt. Eller är det måhända en plastkopia med östberlinskt ursprung?

Kvart över nio lämnar vi hoteller för Dagobertmackor på den mäktiga standpromenaden, vilken var obestämbart lång räknat i antal kilometer. Eftersom väderprognoserna ( alla 45) stämde, både lite moln på himlen och inte alltför varmt, bestämde vi oss för en promenad mot Palma de Mallorca. Där bor de flesta antalet Mallorcaner.
Efter några avåkningar hittade vi så cykel- och motionsvägen dit. En fantastisk slinga med många träbyggda solskydd på vägen, där man också kunde sitta eller ligga och vila sig vid behov. Det behövde nu inte vi. Under promenadens gång överraskade vädergudarna oss inte helt oväntat. Molntäcket var snart helt jförsvunnet och vi hade snart 30 graders värme i ryggen utöver sträckan att gå. Nu var ju solen efterlängtad och en av anledningarna att vi lämnade Sverige för en dryg vecka.

Det var inte helt enligt planerna från första början att vi skulle gå hela sträckan in. Nu blev det så i vilket fall. Detta gick oss nu inte helt fläckfritt förbi. De kroppsliga signalerna meddelade oss detta med stark tydlighet!
Om man är 43 år, med allt vad det innebär av fysiska analkande motgångar, borde man satsat på ett par gångvänliga skor, gärna bra för ryggen! Nu lekte Holmberg och Svensson plattfotsindianer istället under denna tre timmar långa kulturvandring längs Mallorcas södra strandlinje. Det skulle inte ens vikingarna gjort på sin tid:)
Den stenbelagda cykelvägen var helt magnifik i sitt utformande och likaledes imponerande. Där ser man vad turism kan löna sig..I Palma de Mallorca ( även kallad Mallorca stad) blir första vätskekontrollen intill den gamla katedralen. Ölen fick tyvärr ej medföras in i ovanstående bönelokal. Dessvärre. Så valet föll på ölet. Lite synd var det att vi inte orkade med ett besök i katedralen men vi hade helt enkelt brännt för mycket av vårt svenska krut. När sedan kombinationen utav kulturupplevelser ej gick att förena, fick ölet tala för sig själv.. Dessutom, var som var ännu bättre: STILLHET.

I Palma de Mallorca ( även kallad Mallorca stad) blir första vätskekontrollen intill den gamla katedralen. Ölen fick tyvärr ej medföras in i ovanstående bönelokal. Dessvärre. Så valet föll på ölet. Lite synd var det att vi inte orkade med ett besök i katedralen men vi hade helt enkelt brännt för mycket av vårt svenska krut. När sedan kombinationen utav kulturupplevelser ej gick att förena, fick ölet tala för sig själv.. Dessutom, var som var ännu bättre: STILLHET.

Något senare blev Holmberg djuriskt hungrig, så som bara han kan bli. Vi talar dock finess vad gäller Holmbergs gastronomiska utsvävningar. Dock vill han personligen erkänna att även junkfood kan trilla ner. GOD junkfood!

Jag erkänner att det var jag som hindrade Holmberg från att praktisera sin hunger på ett par stora köttbitar med tillbehör. Ursäkterna var många och de haglade över hans tappra försök att få sin hunger stillad. Okej, jag börjar:

1. ONT I RYGGEN - Här hade jag i och för sig ett starkt skäl: Promenaden!
2. RYGGSLUTET OCH SITTDYNAN var av canvas i modell osittbar. Snygga men på tok för töjbara för
att ge min rygg rättning.
3.BORDSHÖJDEN på den ratade uteserveringen var alldeles för hög. Vi kommer nu in på lite svårare matematik här: Ett bord ska ge stöd åt minst en tallrik, två bestick, ett eller flera glas beroende på innehåll, samt stå emot trycket från minst ett par händer. Vad som är än viktigare: Bordshöjden kan med fördel vara mellan 80 och 85 centimeter och inte 1,2 meter som i vårt fall. Okej för en stavhoppare, dock ej för en estet som Svensson.
4. BYGGARBETSPLATS - "Lite spikande stör inte mig", som Lasse uttryckte sig. Det viktigaste för honom var som sagt själva maten. Det beundrar jag honom för! Den valda restaurangen som vi efter viss diskussion sedermera lämnade, genomgick en högljudd ansiktslyftning med borrande och spikande inslag mitt i maten. Jag kunde dock inte finna någon matro mellan spikslagen. Tyvärr Holmberg.

Vi sköt upp själva ätandet och lät det bero. Vi valde den engelska puben Murphys för några mackor samt en öl. På puben jobbade en svensk tjej. Hon pratade mer än hon serverade öl och hon drack även mer bakom disken än sina gäster. De beställda mackorna fick vi aldrig även om drickan satt fint. Hon hade glömt dem! Vi tackade för oss och hoppades att hon skulle nyktra till
vid tillfälle. Outtalat.
Tog buss hem senare på kvällen. Bra tröttade landade vi på Hotel Raxa.

den 2 oktober 2007

Strandhugg Playa de Palma 4 september ännu..

Vi hängde inte alltför länge på vårt enstjärniga näste. Jodå, det hade ett namn - Hotell Raxa. Men vem i hela världen hade berikat byggnaden med en stjärna? Det luktade tunga mutor över detta erkännande. Tror nog att balkongen var det enda han såg utav ytan. Han måste även ha blundat för det ingrodda fd vita plastbordet som stod därute..
Nä, pang på rödbetan! Här fanns ju tid att förlora.

Vi tog en sväng ner till strandpromenaden, som var sex kilometer lång. Det kunde vi absolut leva med. Förutom just strandpromenaden som kantades av lite kitschiga uteserveringar verkade det inte hända alltför mycket på vårt resmål.

Barnfamiljer och pensionärer var överrepresenterade på denna del av Mallorca.
Efter en högst modest bit mat med desto bättre öl, smider vi planer för morgondagen.Då blir det bara stranden och inget annat.Under kvällen kommer vi att besöka Palma Stad.Med tanke på hur många tyskar här verkar vara så borde väl i alla fall minst en människa kunna joddla? En nog så viktig fråga att få ett svar på.

den 1 oktober 2007

4 september Kastrup-Mallorca

Efter ca 2 timmar och 15 minuters resa och dessutom en vindhastighet på 200 km/h i ryggen (på planet), landar vi i Palma de Mallorca, även kallad Palma Stad. Flygturen gick snabbt och lätt, trots en usel film på danska där ljudbilden påminde mer om ett rejält åskväder än något annat! Apropå danska så hade Lasse en dansk tjej bredvid sig. Deras konversation kändes klart uppsluppen tills det händå något högst oplanerat.
I en handvändning satt danskan helt plötsligt med stora röda fläckar på jeans och topp..Ingen visste vad som hänt. Inte ens Lasse:) Däremot ursäktade han sig fler än tio gånger! Själv såg jag inget. Däremot lät danskan något uppjagad. Vi drack i alla fall rätt gott ombord.

På flygplatsen i Palma möttes vi av en sönderstressad yuppie från förslagsvis Stockholm som jag inte var säker på visste om han var i just Stockholm eller Mallorca. Han yrade något om att mitt och Lasses tilldelade vistelseort bara var "okej"...Vi gillade inte hans tonläge och höll redan, efter en knapp halvtimmes vistelse på Mallorca, på att smida planer på en lite lätt stämning av viss Spiespersonal från en viss norrländsk ort..
Våra förhoppningar hade varit att hamna antingen i Magaluf, Alcudia eller Cala Bona. Inte för att vi visste hur där såg ut men det lät ju fint. Svaret blev PLAYA DE PALMA. "Tyskorten" även kallad. Här var tyskan lag och en bratwurst vanligare än Sangria:)
Vi blev tämligen omilt behandlade av en tillsynes liten, fetlagd samt osocial och dryg spanjor. Han körde bussen och slängde av oss resenärer till höger och vänster. Främst till höger eftersom dörrarna oftast sitter på den sidan. Jag och Lasse fick äran att dumpas vid ett litet och bordellaktigt hus, kallat hotell.

Själva "hotellet" visade sig ha anor från 20-talet (obestämt sekel). Det andades östeuropa om inredningen, vilken mera rättvist borde skrivas "inredningen". Vi kom överens att Budapest 1956 kunde passat bättre än Mallorca anno 2007.
Toaletten manövrerades av en ståltamp i taket, en sådan som fanns på mormors tid. När hon var ung. Här lämnar vi av säkerhetsskäl vidare inredningsbeskrivning där hädan.

Mallorca-resan, 4-12 september 2007

Nu äntligen börjar jag närma mig nutiden med stormsteg:) Ända sedan jag började blogga om mitt liv kors och tvärs, har jag legat efter jämfört med rådande datum. Som mest med ca två månader! Innan jag återgår till livedateringar vill jag berätta om min fina resa till Mallorca. Med mig hade jag min polare Lasse Holmberg, expert på mallorcanska viner, ostar samt kvinnor. Han var dock inte så inläst på ämnet "Så förvarar man bäst ett rödvin ombord på flygplan". Hm?
Välkomna. Nu lyfter vi mot södern. Var god sätt på bältet och placera blicken norr om detta inlägg.

den 30 september 2007

Sophie spelade ölkömusik 17 juli 2007

Vad det gällde Sophie Zelmani och hennes på skiva så njutfulla musik, var denna som bortblåst i det här forumet. Hon puttrade på med onämnbar sång och likaledes gitarrspel, samtidigt som jag köade för två Spendrups i femtio minuter! Denna mätbara evighet var välinvesterad tid. Som om detta inte var nog fick jag tillfälle att samspråka med två riktigt bildsköna Stockholmskor:) Holmberg hade kallat dem norrlänningar eller fiskmåsar. Jag valde ordet kvinnor.

Fjärde bandet ut skulle enligt mig bli kvällens stora höjdpunkt och örongodis: Steely Dan. Desssa båda giganter styrde dock skeppet med stadig sikt..
Bandets självklara ledare Donald Fagen (Walter Becker håller sig alltid lite i skymundan) intog en central position på den mäktiga jazzscenen. Bakom sitt elpiano styrde han det nio man starka bandet som även innehöll två sångbegåvade körtjejer.

Tyvärr hördes det att Donald hade en trasig röst. Han sjöng oerhört svagt och väste mer fram tonerna likt en trött och gammal pytonorm.. I övrigt satt stampet där. Trummisen, en kille i 25-års åldern vars namn jag glömt, är trots den namnkunniga duon framför, kvällens absoluta höjdpunkt!
Det blir en dryg timmes exemplarisk orgie i jazzpop som den bör låta i sina bästa dagrar. Vilka hjältar!!

Eric Gadd blir kvällens överraskning. Positivt då. Hans "Excuse me Hallelujah" är så bra att huden nästan släpper när samtliga hårstrån ställer sig spikrakt upp och freakar i takt med ljudvågorna. Körtjejerna är här ersatta med två högt pitchade körkillar.
Rent sångmässigt får Gadd denna numera rätt sena kväll, mitt pris som bäste sångare denna första dag utav Stockholms Jazzfestival.
I tidningarna dagen efter lyser dock recensionerna kring Erics konsert med sin bistra frånvaro. Vilken tidningstavla!

den 18 september 2007

Stockholms Jazzfestival 17 juli 2007

06.36-tåget tar oss via Hässleholm till Stockholm och den hägrande musikfesten som jazzfestivalen där har blivit med åren. Hade väl behövt ta igen lite sömn efter Italien-resan men tåg är inte det optimala sovtillfället för mig:) Så. På brännet bara! Som vi säger i Skåne.
I Stockholm var vädret alldeles lagom för att upplevas på bästa sätt, runt 25 grader varmt med lätta vindar. För att tala i tennistermer så gjorde vi dock ett rejält fotfel när vi glömt bort ta med adressen till vårt vandrarhem. Vandrarhemmet var alltså beställt hemifrån.
Till en början gick jag runt bland olika affärer och frågade om någon visste var Två Kronor låg. Ingen visste. Någonting.Well, well..
Eniro fanns ju inom ett telefonnummer! De visste och de hade dessutom ingen ogästvänlig attityd mot oss, två skånska virrpannor!
Vandrarhemmet Två Kronor var helt okej och vi fick sova i ett källarrum med valv och fönster som påminde om någon slags fångcell:)

Inne på Skeppsholmens konsertområde var trängseln påtaglig. Ytan var något underdimensionerad för denna massiva folkmassa på lite drygt 10 000 åskådare.
Först på scen, ja hon stod där och sjöng när vi kommit in på området, var en tjej som lät som en blandning av något drucken Björk (isländska sångerskan) och pubertetsflicka. Ingen höjdare. Vi undrade vad hon hade där att göra. Mer än att uppfylla sitt ego. Jag lade inte ens hennes namn på minnet men jag tror hennes förnamn började på A.....eller var det B?

Andra bandet denna tidiga afton var ett mycket energiskt och välljudande sådant från Göteborg: Fibes Oh Fibes.
Tajtare än en stödstrumpa på en flodhäst soulfunkade de en knapp timme. Ska något negativt sägas om bandet så var det angående deras usla klädsel. Visserligen var de unga, mellan 20 och 30 år. Dock bör man uppträda i en för tillfället passande klädstil. Sångaren hade slitna svarta jeans som hängde från knäna till vilka han matchade en sliten vit t-shirt. Med stora hål i! Jaja.. Måste ändå säga att Fibes Oh Fibes bjöd på en annorlunda, sprudlande show. Deras keyboardist var inte bara yngst i bandet. Han spelade även trumpet på ett framgångsrikt vis:) En höjdare!

den 17 september 2007

Väcker liv i de slumrande skrivtingesterna och summerar Italien

Resan till Italien var så här i efterhand en angenäm upplevelse. Kanske inte helt fri från kånkande och dålig sömn direkt. Helt ärligt så var just vårt upplägg mer ämnat för två tjugoåringar i landsflykt än två fyrtioplusare på väg mot rekreation....
Nu har vi det bakom oss och en hel del har fastnat som minne. Det är jag glad för. Minnen är till för att samlas på. Även de mindre lyckade upplevelserna kan borga för roliga minnen. Det har åtminstone jag rätt bra erfarenhet av..
Äntligen är jag tillbaka i bloggen, fast jag känner mig aningen ringrostig och utan den rätta glöden i huvud och fingrar. Ni har kanske också märkt att datumen här ovanför inte alls stämmer......strunt i det och följ med så gott ni kan. Här byter vi ämnen i ett farligt tempo:)
Nästa bloggstation blir : Stockholms Jazzfestival.

den 26 augusti 2007

Hamburg intas 080715

Rullar in i Hamburg halv tolv på dagen och raggar även upp ett dugligt parkeringshus. På självaste Reeperbahn! Att gå runt i denna underjordiska
labyrint förflyttade ens sinnen till andra världskrigets bunkerliv. Ugha.
Efter några timmars runda på denna anrika men numera förfallna nöjesgata med omnejd, drog vi oss tillbaka. Vi konstaterade dessutom att inga "köpbara"kvinnor gick att se. Fast det är ju klart. Det finns ju andra intressen här i livet:) Eller?

Under vår komprimerade sightseeing i staden var vi ständigt omringade av bullrande bågar. De utan ost. Stavas: Harley Davidson.
Man hade ett monstruöst meeting här och bikers kom tydligen från stora delar av Europa.

Sverige nästa!

lördag 3 november 2007

hjärnsläpp är ett bra sätt att slå ihjäl tiden på

På grund av tillfälligt cerebralt missöde blir jag tvungen att starta en helt ny bloggsida, vilket kan bli spännande på många sätt. Ni som redan läst mina tidigare blogg-inlägg kan blunda de första sidorna. Dessa texter kommer att skrivas in på nytt. Förhoppningsvis får jag inte bara skrivkramp utan även lite ideer på vägen som kan leda till ännu bättre inlägg den här gången, under ny pseudonym:)

muzikmake-r